Burmas rohingyer förtrycks, visar en ny rapport från Amnesty International. Den rådande situationen för folket i Burma är så diskriminerade att den kan klassificeras som apartheid, förklarar människorättsorganisationen Amnesty.
”Vi ser en institutionaliserad segregation och diskriminering som Rohingiyer utsätts för. Det präglar hela deras liv.” Säger Brittis Edman, policychef på Amnesty International Sverige.
Rapporten som släpps visar hur minoritetens fri- och rättigheter systematiskt begränsas av myndigheterna. Till undersökningen har organisationen under två år samlat in material som vittnes mål och efterforskningar. De har däribland både tittat på vardagen för de rohingyer som bor kvar i Burmas delstat Rakhine, men de har också undersökt anklagelser om grova våldsbrott mot folkgruppen.
I Rakhine bor folket i vad som av Amnesty beskrivs som friluftsfängelser, där de behöver särskilt tillstånd för att röra sig utanför sina hemorter. De är där ibland förbjudna från att använda vägnätet och utegångsförbud införs till och från.
Enligt Amnesty är det en blandning av regler, lagar och åtgärder som systematiskt upprätthåller förtrycket. Ibland handlar det om att man inte får tillgång till sjukhus eller att barnen inte får gå i skolan. För att uppsöka grundläggande sjukvård behöver folket särskilt polistillstånd, alternativet blir istället att resa till Bangladesh. Dock har de flesta inte råd med detta, utan det slutar med att de dör utan att fått den sjukvård de behöver. ”Det är som att vara fången under bar himmel,” säger en rohingyer till Amnesty.
”De burmesiska myndigheterna håller rohingyafolkets kvinnor, män och barn åtskilda och kuvade i ett avhumaniserade apartheidsystem. Deras rättigheter kränks dagligen och förtrycket har bara intensifierats på senare år,” berättar Anna Neistat i ett pressmeddelande, researchansvarig på Amnesty.
